En tanke slog mig idag när jag var påväg hem från jobbet, när jag satt och drömde mig bort till vår Fillippinerna resa, att jag faktiskt för första gången ska se min morbrors/gudfars grav, han ligger begrav i den byn vi ska till. Det är ingen annan i familjen som sett den i verkligheten ännu.. Fy tusan vad jag saknar han, och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, och det kommer nog inte vara så lätt att hålla tillbaka dom där nere sen när man väl står framför graven..